Avtrubbad

Jag känner mig avtrubbad och inåtvänd. Har svårt att ta in och bry sig om vad som händer i omvärlden. Det är konstigt att int känna igen sig själv. Känns som man gör det andra säger åt en att göra, som att den egna vilja och glöden har slocknat... Går den att väckas till liv igen? Jag fortsätter plågas av hemska mardrömmar. Inatt har jag sovit två timmar och sedan vaknat, sovit två timmar till, vaknat igen osv. Varje gång jag vaknar är det mitt i en läskig mardröm. Även om jag "sover" 12 timmar är jag ändå trött och långt ifrån utvilad.

Alla tankar som bara snurrar omkring och som inte går att få stopp på. Efter tankarna kommer ångesten och paniken och sedan bli bara allt bara ett mörkt kaos. Då jag tar lugnande läkemedel blir jag bara mer avtrubbad och trött. Kan sova dygnet runt just nu känns det som. Allt går i slowmotion. Har inga krafter kvar nu. Att göra den enklaste sak känns som att bestiga ett berg. Jag tror jag börjar förstå att jag är sjuk, att det jag går igenom faktiskt är en depression. Trodde jag förstod innan vad det innebär att må dåligt, men såhär lågt har jag aldrig sjungit tidigare. Kommer jag kunna ta mig upp till ytan igen?

Skall snart iväg och träffa en vän i väntan på att mina föräldrar skall komma. Maken och föräldrarna vill int att jag skall vara själv i nuläget och jag orkar varken hålla med eller säga emot. Tror iaf det blir bra att de kommer hit för att hjälpa och stötta både mig och maken genom detta mörker...