Nu har första natten i vårt nya hem passerat och vi har sovit gott både jag och maken. Det tog sin lilla tid att montera ihop sängramen så det blev lite för få sovtimmar... Men jag vaknade int en enda gång under natten och det känns väldigt skönt! Skall snart fara iväg på mitt samtal. Känns väldigt bra och skönt. Hoppas jag kan bli lite klokare efteråt.
Det är så svårt eftersom jag vet att det bästa jag kan göra i nuläget är att försöka att int oroa mig för allting, ta det lugnt och ta hand om mig själv för att bli stark och sedan kunna stötta och hjälpa. Men då någon som står en så nära går igenom en så jobbig tid är det svårt att int tänk på det och oroa sig. Vad som än händer blir man ju påverkad. Och jag vill så gärna fara dit och hjälpa, men i nuläget går det int. Det är så frustrerande då någon man älskar mår riktigt dåligt och tar beslut som man vet int är bra för personen ifråga. Att stå brevid och känna sig så maktlös är jobbigt. Men en fördel är ju att familjen blir starkare av det hela och vi hjälper och stöttar varandra igenom denna tuffa period. Jag är bara rädd att detta är början på något större, något som vi int förstår vidden och djupet utav ännu... Men oavsett så älskar jag dig otroligt möe mitt kära Pussett!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar