Drömmar

Idag har det varit kaos på jobbet. Många dåliga patienter samt att vi fick en ny pat med x-vak som var så demenssjuk. Jobbigt att sitta och behöva ringa in någon under eftermiddagen och fruktansvärt att se en annan människa bli så sjuk. Hoppas han får flytta till rätt avdelning snart så han slipper vara bland våra psyk.pat och får rätt vård. Det är ingen alls bra kombination med pat som har psykoser/maniska skov och pat med demenssjukdom. Är nu ledig i två dagar och jobbar sedan lör-mån. Hoppas helgen blir lite lugnare iaf...

Jag har senaste tiden drömt mardrömmar varje natt om diverse olika saker. Mest har jag drömt om dig... Inatt drömde jag att jag och resten av familjen var inomhus och du stod utanför i kylan mellan två buskar. Jag försökte få dig att komma in i värmen men du var kvar där ute och blev mer och mer som en mörk skugga... Jag är verkligen så rädd att förlora dig!!! Det känns så jobbigt och konstigt att det finns en distans mellan oss. Som en linje som aldrig funnits där förut. Allt har gått så fort, jag hänger int med. Känns som att jag fortfarande lever i ett chocktillstånd. Har jag förlorat min älskade Pussett för alltid? Eller kommer det bli bra igen? Kan det bli som vanligt igen? Jag hoppas, ber och önskar att du för din egen skull inser att du behöver hjälp. Jag vill så gärna att du skall må bra igen, se dig le, få se dig i ögonen och känna dendär känslan av samvaro... Det gör ont i mig utav kärlek till dig min älskade broder!