The road

Jag har funderat en hel del under sommaren på det senaste året och allt som har hänt i mitt liv. På flera sätt känner jag att jag har förändrats. Jag har lärt känna mig själv och vet mina styrkor och svagheter. Jag har blivit tryggare i mig själv och lärt mig att sänka kraven.

Det finns så många måsten, ska och krav i dagens samhälle och det är inte konstigt att så många mår dåligt och känner sig stressade för att de inte hinner med allt de vill/borde göra. Det är mycket som pockar på ens uppmärksamhet, prylar som man inte visste att man behövde, pengar som skall tjänas och sparas och så skall man vara snygg, vältränad och social.

Jag önskar att det fanns fler människor som sa: du är älskad och speciell för den du är. Du behöver inte spela några roller. Du duger. Slappna av och njut av livet för de går fort förbi. Även i kyrkan så kan kraven ibland kännas stora och det är lätt att även där känna att man måste prestera. Och i mitt jobb som sjuksköterska skall man ju alltid vara duktig...

Men mitt i allt detta skall man ju leva också. Och må bra. Jag har levt i ett totalt mörker, men nu är det förbi. Precis som ett oväder mitt i sommaren med mörka moln, blixtar och dunder. Men det är sant som de säger, att ovan molnen lyser solen. Och nu då ovädret är förbi känner jag faktiskt solen och värmen igen. Jag mår bättre än jag gjort på länge, kanske bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv?

Jag känner mig tacksam till Gud för allt jag lärt mig om livet och mig själv senaste tiden. Jag känner mig starkare och mer utrustad för att möta livet igen. Jag vet att alla dagar inte kommer vara solsken och lycka, men jag vet hur jag skall hantera sorg, besvikelser, sjukdomar och annat som kan hända. Och jag vet att mörkret inte varar för evigt, ovädret kommer dra förbi förr eller senare.

Nu ser jag ljust på framtiden och ser fram emot att börja studera till distrikssköterska i höst. Jag känner att jag vill arbeta med folkhälsa då jag tror att det finns möe man kan göra för att hjälpa människor må bättre och göra livsstilsförändringar. Kanske mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon annan? Livet är som en vandring med både uppförsbackar och nedförsbackar, men utsikten från en bergstopp är helt klart värt mödan längs vägen.

(Bilden är tagen från vår resa till Italien då vi vandrar på Monte Rosa, Europas tredje högsta berg.)




”The Road goes ever on and on. Down from the door where it began. Now far ahead the Road has gone, and I must follow, if I can.”